Min resa

Efter långvariga starka ryggsmärtor som jag fått efter en allvarlig bilolycka och levde med dygnet runt i sex år, sökte jag desperat efter en utväg.
Det fanns ingen hjälp att få för mig visade det sig. Jag hade nyligen tagit studenten och kommit ut i yrkeslivet. Jag var för ung och såg för frisk och bra ut för att kunna ha de smärtor jag påstod att jag hade, som ingen kunde se på utsidan, på röntgen eller mäta med några prover.

Istället möttes jag av misstro från hälso- och sjukvården som borde ha funnits där för att hjälpa mig. Jag fick kämpa för att bli trodd men betraktades under dessa år som en arbetsskygg simulant.
Min sjukpenninggrundande inkomst och sjukpenning var obefintlig då jag knappt hade börjat min yrkesverksamma bana.
Vid olyckstillfället tog ambulansen så lång tid på sig att komma till olycksplatsen att några ungdomar skjutsade hem mig istället. Jag var chockad och skadad och ville bara ligga ner för jag kände hur jag höll på svimma.
Marken var blöt och kall den där ödesdigra höstkvällen som skulle påverka resten av mitt liv. Så jag ville bara hem till sängen.

När jag kom hem i blodiga kläder och såg mig själv i spegeln minns jag att jag var vit som ett lakan i ansiktet, fastän jag hade en gyllenbrun solbränna. 
Jag gick och la mig direkt i sängen och när jag vaknade dagen efter kändes allt som en dröm. Hade det verkligen hänt? Jo det hade det men då jag inte kom in till sjukhuset i samband med olyckan blev jag inte registrerad som ett trafikskadeoffer.

Jag tog kontakt med sjukvården på egen hand efter ett par veckor då smärtorna var så olidliga och jag knappt kunde gå eller röra mig längre.
Jag hade ingen erfarenhet av att vara allvarligt skadad och trodde att det skulle gå över, som det gör om man ramlar och skadar sig. Man får ont men det går över. Men inte i det här fallet, det gick inte över.
Mina föräldrar var också oerfarna hur de skulle hantera situationen.

Olyckan blev anmäld först sex år efter olyckstillfället då mina ryggsmärtor inte hade försvunnit mer än till en liten del. Jag var fortfarande i stort behov av ekonomisk ersättning för att ha råd att finna alternativa behandlingsmetoder.
Det ekonomiska tillskottet skulle ha hjälpt mig att få de behandlingar som hade kunnat lindra mina smärtor.
Jag var rädd för att ta mediciner och att fastna i ett läkemedelsberoende då jag var hälsomedveten och trodde på kroppens egen läkningsförmåga.
Detta trots många års kamp och smärta och att jag inte riktigt kunde se hur det skulle gå till med mina små ekonomiska medel och utan den obefintliga hjälp samhället erbjöd mig.

Att ha outhärdliga smärtor dygnet runt under så lång tid och att inte kunna sova på nätterna tärde på mig. Jag kunde inte flytta eller vända mig själv i sängen utan att få smärtkramper som tvingade kroppen i ett stilla läge.
Jag hamnade utanför samhället då jag inte klarade av att jobba och kände mig inte respekterad av samhället som borde ha tagit hand om mig på bästa sätt.

Jag hade inte råd att boka behandlingar då det alltid tog flera behandlingstillfällen innan det visade sig att det inte hjälpte.
Jag var på besök i Linköping och fick tips av en vän att jag borde lära mig Reikihealing för att kunna behandla mig själv. Jag lyssnade på hans råd och gick på en föreläsning som min första Reikilärare höll någon dag efter jag kommit hem till Stockholm igen. Allt var i en perfekt timing.

På inträdesbiljetten lottade de ut en Reikiutbildning.
Jag hade tidigare inte haft någon vidare god tur i spel och lotterier.
Men jag såg mig omkring i församlingen bland alla som satt i bänkraderna på föreläsningen, när jag fick veta att de skulle lotta ut utbildningen.
För en gång skull tyckte jag att jag var värd att vinna utbildningen mer än någon annan.
Jag hade inte råd att köpa utbildningen och jag kände mig ganska säker på att ingen där hade så akuta fysiska problem som jag hade, med så starka smärtor och med ett så ett sånt miserabelt liv som jag haft under så många år.

Jag bad till Gud och önskade att det rätta skulle ske. Om det var meningen skulle jag bli vinnaren och få chansen att lära mig konsten om Reikihealing.
Jag var entusiastisk efter föreläsningen då jag insåg att Reiki skulle kunna vara vägen till ett nytt liv för mig.
Jag behövde verkligen ett mirakel i mitt liv. Det fick jag! 
För de ropade ut numret på min biljett! Jag blev vinnaren av Reikiutbildningen!
Jag ställde mig upp och skrek rakt ut av glädje att jag var bönhörd.
Alla i församlingen skrattade hjärtligt och Reikiutbildarna tyckte det var väldigt bra och kul att nån hade fått utbildningen som var så tacksam och i stort behov av den. De såg att jag var lycklig, tagen och rörd över det fantastiska som skett. 
Där började min resa till tillfrisknade och ett normalt liv.


Genom åren har jag haft glädjen att hjälpa många andra på vägen mot tillfrisknande och en bättre hälsa. 
Även du är välkommen att ta kontakt och berätta vad du behöver ha hjälp med.
Så ska jag se vad jag kan stå till tjänst med för just dina unika behov.
Jag hoppas att jag kan få dig att känna samma glädje och tacksamhet. över att få ta del av det jag kan erbjuda som kan vara första steget till din inre resa som kan leda till att din kropp och själ finner balans. 
Jag ska göra allt jag kan för att ge dig livsenergi nu.